Det var en märklig känsla att helt plötsligt vara en sån där person som snörade på sig joggingskorna tre gånger i veckan. Jag hade aldrig tidigare sprungit kontinuerligt. 3 kilometer då och då under högstadiet och gymnasiet. Men det handlade kanske om ett tillfälle i månaden eller till och med varannan månad. Det längsta jag någonsin sprungit var 5 km.
När jag nu satte igång med min löpning var sträckan totalt 2.8 km. 2009 hade jag inga appar utan bara en vanlig hederlig klocka. Om jag minns rätt sprang jag runt på 28-27 minuter. Och det där blev snabbt viktigt. Att springa snabbare och snabbare.
Målet var dock hela tiden viktminskning. Förutom att börja motionera var jag övertygad om att jag gjorde något allvarligt fel med maten. Jag drog följande slutsatser: jag äter mer än jag behöver för det sorts öiv jag lever. Det betyder att det hela tiden blir ett överskott på energi i min kropp och det stannar kvar och omvandlas till fett. Egentligen är det inte bara så simpelt men jag var något på spåret. Jag fick höra talas om LCHF och tänkte att det kan ju inte skada att testa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar