Så började vardagen igen. Tidiga mornar. Storhandling. Jobb och jobb och jobb. Rutiner är bra för kosten och hälsan. Att äta på ungefär samma tid varje dag gör skillnad. Det var dock inte mycket annat som förändrades. Ett halvår senare och med ännu en sommarsemester i backspegeln tog jag äntligen steget. Vågen visade 81 kilo. -"Nu ska jag börja motionera!", tänkte jag och planerade in i mitt veckoschema att kunna ut och gå minst 3 dagar i veckan och minst i en halvtimme, utan barnvagn.
Det gick lättare än vad jag trodde att skaffa en ny rutin. Med bra musik i lurarna var det också väldigt angemämt att promenera. Jag gick och gick och gick. När jag hade hållit på med mina promenader i ungefär tre veckor hände det plötsligt. Halvägs på min sträcka fick jag en blixtidé: -"Jag kanske skulle kunna testa och springa lite? Bara jogga lite lätt. Jag har ju träningskläder på och skorna funkar nog. Ja jag testar en stund. Jag kan ju alltid stanna om det inte skulle funka."
Så jag började jogga. Och jag stannade inte. Inte förrän jag var hemma! Jag tror att just detta är den största prestation som jag någonsin har gjort. Och jag är så glad för detta. Från den dagen var löpning min nya hobby. Och för varje dag blev sträckan några meter längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar